Sista minuten!

Tidningen ska gå till tryckeriet. Är klar. Dagarna innan kommer tankarna. I sängen när lampan är släckt, i duschen, på väg till jobbet.

 

Lilla porträttet på en intervjuperson, är inte bilden för sliten, för gammal. Hinner vi ta en ny med redaktionskameran …

Borde vi inte byta plats på ett par sidor, blev det inte krock med annonsen mitt emot?

Hur var det med den där länken till McKinseyrapporten som presenterades på Car dealers day, våga vi skriva att vi lägger ut den här på bloggen, var den offentlig. Måste kollas!

Och varför frågade jag aldrig intervjupersonen som kan höra vad plåt har att säga, h u r plåten egentligen låter …

 

Det sägs att det bästa är det godas fiende och någonstans måste ju gränsen dras. Det är ändå härligt att in i det sista känna att man lämnar en tidning så bra man bara kan.

I det här fallet novembernumret.

Ing-Cathrin