Volvo 90 år

Vår medarbetare Mikael Jägerbrand hittade artikel som var införd i Dagens Nyheter 25 april 1927 och skrev av den. (Obs, texten är ej korrekturläst):

“Den nya svenska bilen Volvo har nu flyttat in i utställningslokalerna vid Brunkeborgstorg, där förut Fiat-vagnarna stått uppradade. En öppen 4-sitsig Volvo, komplett utrustad, är utställningens huvudföremål, och alltsedan portarna slogos upp har den varit föremål för stort intresse från allmänhetens sida. De övriag utställningsföremålen utgöras av delar till vagnen, alla, utom det elektriska aggregatet, tillverkade av svenska fabriker. 
Sålunda är Volvos 30 hkr, fyrcylindriga motor av Pentaverkens tillverkning. Växellådan kommer från Köpings mekaniska verkstad, karosseristommen, liksom allt träarbete, från Åtvidabergs fabriker, samtliga kullager äro av SKF:s fabrikat, kylaren framställes vid Th. Hermanssons fabrik i Stockholm, gummiringarna levereras av Gislaved, och bland övriga huvudleverantörer till den svenska bilen märkas Svenska stålpressningsbolaget Olofström, Bofors och Bergmans fabriker för aluminiumdelar. Som sagt, är det endast tändnings- och belysningsanordningarna som äro acv utländskt ursprung, nämligen av Boschs allra modernaste utrustning. I fråga om belysningen förtjänar anföras att den innefattar parkeringsljus ävensom det moderna bländarljuset, som möjliggör bilens framförande i förminskad fart även sedan ljusets bländats. Ljuset avskärmas nämligen inte, utan strålknippet riktas bara nedåt, så att föraren har god sikt ett 30-tal meter framåt utan att ett mötande ekipage behöver generas av lyset.
— De Volvo-modeller man i år uteslutande kommer att tillverka är den öppna vagnen, som nu står utställd i huvudstaden, och en täckt vagn, byggd på samma chassis, meddelar direktör Grauers, chefen för den nya försäljningscentralen, vid samtal med Dagens Nyheter. Fabrikationen är för närvarande i full gång på alla håll, och den första serien, som gäller 1,000 Volvovagnar, måste vara levererad under innevarande år. Det är inte uteslutet, ansåg hr Grauers, att Volvo-koncernen så småningom kommer att tillverka en större och, eventuellt, en mindre modell.
Fabrikationen är inrättad helt efter amerikanskt mönster, och vagnens konstruktino är till större delen överensstämmande med de moderna amerikanska bilarnas byggnad. Den svenska bilens konstruktör är ingenjör Gustaf Larsson, som tidigare deltagit i åtskilliga konstruktionsarbeten i utlandet. Hans närmaste mål har varit att skapa en ”bil som är bra, men inte märkvärdig”, och fackmännen anse att han lyckats. Vagnen har provkörts många gånger om i olika väder från Ystad till Haparanda och uppges ha befunnits synnerligen lämplig för svensak vägförhållanden. Motorn är just av den storlek som behövs på våra vägar, utan att dra för mycket bränsle. Man beräknar knappt 1 liter per mil.
I drosktrafik torde vi inte komma att få se denna modell av Volvo. Därtill är vagnen för liten, och konstruktören har inte häller avsett den för annat än vanlig körning. I fråga om hastigheten torde man knappast kunna använda en Volvo-standard som racervagn. Visserligen har man kommit upp till en fart av cirka 90 km, i timmen, men fordonets förnämsta egenskaper komma mest till sin rätt vid hastigheter mellan 40 och 60 kilometer. Vagnens hjulbas är 2,85 m., en rätt avsevärd längd för en så pass liten bil, men så går den också mjukt. Därtill bidra naturligtvis de halvelliptiska fjädrarna, framställda av Bofors kanonfjäderstål. Bredden mellan hjulen är 1,30 m., alltså något mitt emellan de vanligen förekommande bredderna på europeiska och amerikanska vagnar.”