Mammas pojkar …

Det kom ett mejl till redaktionen häromdagen. Mamman till en stor verkstadsägare, som intervjuades i ett tidigare nummer, ville beställa en tidning där sonen var med.

Hennes son är gott och väl medelålders och en av branschens mest proaktiva. Allt jämt, mammas pojke.

När modern fått tidningen, fick jag ytterligare ett mejl. Så rart att jag frestas återge avidentifierade delar här:

”Tusen tack för tidningen. Alltid roligt och spara på vad barnen åstadkommer.

Ja, visst är jag stolt över honom. Tänk min lille N som valde att gå fordonslinjen bara för att han skulle få möjligheten att gå på skidgymnasiet. Något som låg honom mycket varmt om hjärtat. Han var en mycket lovande skidåkare i sin uppväxt. Oändligt med medaljer.

Sen gick han ut skolan och fick jobb som mekaniker. Med tiden så växte intresset för bilar och mekanikerjobbet. Efter ett par år så fick han erbjudande att börja som mekaniker i Stockholm till min stora sorg.

Efter ytterligare en tid så började han som kundmottagare. Han jobbade på olika ställen efter hand som han kom upp sig. Efter en tid så fick han uppdrag att resa runt på de olika verkstäderna och städa upp bland icke behövande personal.

När N hade gjort detta under en tid, så tyckte han inte att det kändes bra.

Så han sadlade om helt och hade anställning på en ortopedverkstad. När han jobbade där växte beslutet att starta eget i bilverkstadsbranschen.

Jag stöttade honom i hans beslut till 100 procent. Men visste att chansen var mikroskopisk att han nu skulle flytta tillbaka till Norrland. I samma veva träffade han sin sambo, och snart var ett litet barnbarn på väg. Då visste jag att han aldrig kom att flytta tillbaka. För sambon har sin mamma på samma ort som de själv bor, och hon är enda barnet.

N körde igång sin stora dröm. Han jobbade i stort sett dygnet runt. Ibland jobbade han så länge så det inte ens var lönt att köra hem så han sov på verkstaden. Han jobbade sju dagar i veckan. Han satsade på detta till 100 procent. Han tog ut mindre lön än vad de anställda hade, och de jobbade då mellan 07.30–16.30. N jobbade alltid. Låna pengar var inte aktuellt. Han ville inte dra på sig en massa skulder. Han har under årens lopp verkligen bevisat att han gjorde rätt från början. Ja, tänk en liten kille från en vanlig arbetarfamilj med endast en treårig fordonsutbildning, i dag har många verkstäder med cirka 60 anställda.

Ja, visst är jag stolt över honom. Vilken mamma hade inte varit det med en så ambitiös son.

Nu har han en dröm om att kunna minska lite på sin egen arbetstid, så han kan ägna sina tre underbara små pojkar lite mer tid. Han vill inte försaka detta.

Själv säger han att med rätt upplägg och med rätt medarbetare så kommer detta att kunna bli verklighet. Själv gör han allt för sina medarbetare och är väldigt måna om dem i alla avseende. Så kanske bär det frukt och kan gynna honom.

Ja, nu fick du en hel livshistoria om min son, när jag egentligen bara skulle tacka för tidningen och be dig skicka inbetalningskort så jag kan göra rätt för mig.

Med vänlig hälsning N:s mamma ”