Höjda hållbarhetsmål kommer att påverka eftermarknaden

– Allt bättre kvalitet sett till bilens konstruktion, komponenter och sammansättningsprocess har under de senaste 30 åren minskat både det direkta servicebehovet som uttrycks både i verkstadstimmar och efterfrågan på bildelar. På 90-talet var det inte ovanligt att en bil fick byta avgassystem både två och tre gånger under sin livscykel, medan idag är det ovanligt om det ens sker en gång, säger Peter Bryntesson, senior rådgivare på leverantörsorganisationen FKG – Fordonskomponentgruppen.

Det är tydliga signaler från Volvo Cars vd, Håkan Samuelsson, som härom året bland annat förklarade att Volvo Cars dels kommer att äga allt fler av de bilar som de producerar, dels att bilarna, av ett hållbarhetsskäl, kommer att få både ett andra och tredje liv genom underhåll och uppdateringar.

– En bil som tillverkas idag har en teknisk livslängd, vid normalt bruk och underhåll, på 25 000-30 000 mil eller minst tio år. I framtiden behöver den bli cirka 85 000 – 100 000 mil. För att kunna ge denna livslängd och för att hålla nere underhållsbehovet kommer det att ställas allt högre krav på respektive komponent, förklarar Peter Bryntesson och tillägger att förändrade strategier som tillväxt inom nya ägandeformer som privatleasing och bildelningstjänster är det som driver på utvecklingen tillsammans med högt satta hållbarhetsmål.

På den direkta frågan om vad detta innebär för dagens eftermarknad, så svarar Peter Bryntesson att fordonstillverkarnas och andra stora vagnparksägare kontroll över fordonen förmodligen kommer att öka.

– Jag känner inte till om Volvo Cars har för avsikt att använda dagens Volvo-verkstäder för att utföra uppdateringsarbetet eller om bilarna ska tas tillbaka till fabriken, utan endast att det förs samtal med komponentleverantörerna om kvalitet och livslängd, säger han.

Men det finns en viss motsägelse i detta. I samband med att pandemin släckte ner nästan hela Europas fordonsindustri och efterfrågan på nya bilar försvann, fanns det representanter från en sydeuropeisk volymbilstillverkare som, enligt uppgift, vid möten för den europeiska bilindustriföreningen ACEA och leverantörsorganisationen CLEPA, ansåg att dagens bilkvalitet är för bra.

Nu är det inte känt hur detta inlägg mottogs av andra ACEA-medlemmar, men oavsett – i april presenterade ACEA och CLEPA gemensamt för EU-kommissionen ett paket med insatser med inriktning på långsiktig hållbarhet i syfte att kick-starta den strategiskt viktiga fordonsindustrin.

MRFs Joachim Due-Boje känner viss tveksamhet inför fordonsindustrins tankar kring cirkularitet och hållbarhet med en livslängd uppemot 100 000 mil innan utskrotning.

– Vem tror att en bils livslängd ska flyttas från 30 000 mil upp till 100 000 mil under en livscykel, inleder Joachim.

– Om en vanlig bilägare, ej tjänstebil för en försäljare har Norrland som distrikt, kör 2 000 mil per år skulle det ta 50 år innan, samma person eller den som kommer att köra bilen, kommer upp i 100 000 mil. Även om kravet skulle vara teknisk livslängd så tror jag inte heller på det, det skulle funka perfekt för en taxi som skulle bli knappt nio år gammal om den rullar 1 000 mil i månaden, 30 mil om dagen, fortsätter han.

Han säger också att bildelningstjänster, hur smarta de än må vara, svårligen skulle komma upp miltal motsvarande en taxi som rullar dygnet runt.

– 50 000 mil kan jag förstå, men inte det dubbla.