Skilj på juridik och goodwill samt på hävning och återköp - MRF

Skilj på juridik och goodwill samt på hävning och återköp

I ett sådant här läge är det viktigt att först ställa sig frågan om kunden har någon juridisk rätt att häva köpet eller ej. I det här fallet har kunden inte det eftersom det inte kvarstår något fel på bilen. Huvudregeln är nämligen att säljaren (även om konsumenten inte kräver det) har rätt att avhjälpa felet. Enda gången en köpare har rätt till att häva köpet är om det föreligger ett väsentligt fel och/eller säljaren trots tre avhjälpningsförsök inte förmått avhjälpa felet. Om rätt till hävning föreligger behöver kunden (på grund av det väsentliga avtalsbrottet) enligt konsumentköplagen enbart betala för den nytta han/hon har haft av bilen. Enligt MRF:s leveransvillkor p.9 c (vilka godkänts av Konsumentverket) så beräknas nyttan till 0,5 % av köpetskillingen per körda 100 mil och 0,5% av köpeskillingen  per månad.

I det fall det inte föreligger någon rätt till hävning kan ni givetvis gå med på ett återköp, men då finns ingen juridisk grund, utan skälen kan då enbart hänföras till goodwillskäl eller rent affärsmässiga sådana. I det här fallet är det sålunda frågan om ett återköp. Vilket pris ni vill köpa tillbaka bilen beror då istället av flera andra skäl som inte är juridiska: Är kunden beredd att köpa en ny bil av er? Är det en trogen kund? Är det lätt att sälja inbytesbilen? Tog det lång tid innan ni hittade felet? Ibland kan det rent vara fråga om en kund man vill bli av med.

I svårbedömda situationer när ansvarsfrågan är oklar, bör man normalt eftersträva att hitta en förlikning genom en goodwilluppgörelse. Goodwillerbjudanden är också vanliga av Givetvis bör man vara mer benägens till goodwillersättning om det är fråga om en långsiktig kundrelation. Eftersom det alltid finns en risk att kunden uppfattar ett erbjudande om goodwill som ett delvis erkännande om ansvar, är det mycket viktigt att man på ett tydligt sätt anger sin uppfattning eller syn på rättsläget och att goodwillersättningen inte ses som godtycklig. Om kunden inte godtar erbjudandet är det givetvis ingen idé att lämna något erbjudande utan då stället hänvisa kunden till en rättslig prövning.

Om man kan hitta en överenskommelse om goodwillersättning är min rekommendation (bortsett från vid lägre belopp) att alltid skriva ner vad man kommit överens om. Den formella versionen av en sådan överenskommelse kallas för förlikningsavtal. Ett förlikningsavtal bör i korthet först ge en kort beskrivning om vad som hänt, vad uppgörelsen går ut på, en nöjdförklaring (genom undertecknade av båda parter) samt ett avsägande från att rikta ytterligare krav. Har man att göra med ett infekterat fall bör förlikningsavtalet vara så tydligt som möjligt, samtidigt som att det i sådana fall är min erfarenhet att eftersträva en kontantreglering istället för uppgörelse om avhjälpande eller tillgodohavande. Slutligen är den stora fördelen med en goodwilluppgörelse (under förutsättning att den inte är oskälig) att den inte kan rivas upp vid en rättlig prövning.