“Vart är vi på väg?”
När jag öppnade mejlen i morse låg de här tankarna där, postade av en reflekterande mekaniker där ute:
“Jag har haft tid att titta lite på skilnader hur vi jobbar i dag och hur vi jobbade förr.
Det känns overkligt ibland. Förr var vi tvungen att läsa böcker om våra bilar (de böckerna fanns till hands hela tiden).
Genom att läsa i dem, satte sig innehållet i huvudet och kunskapen kunde användas och repeteras.
På så sätt utvecklades kvalificerade bilmekaniker.
I dag finns all kunskap om berörda bilar i ett moln. Kunskapen behöver inte sparas i huvudet (kunskap är bara en knapptryckning bort).
Men om våra älskade datorer är bortkopplade från molnet, finns ingen kunskap kvar, vi kan inte ens “kommunicera”
med våra bilar och fråga dem “hur mår du?”
Vart är vi på väg?
En övertro på att allt ska digitaliseras kommer att leda till oförmågan att hantera det vi egentligen ska göra, att laga bilar.
Bara ett exempel: Jag ska monterar en dragkrok. Jag få 1,2 timmar för det. Tack vare min erfarenhet
klarar jag av den mekaniska delen på 30 min. Sedan kan det hända att jag behöver upp till
en timme för att ladda ned mjukvaran till bilen pga datorn (diagnossystemet krånglar).
Jag är fruktansvärd irriterad och bilen blir ej färdig i tid.
Om detta är framtiden i bilverkstäder kan jag önska att ingen längre vill jobbar i den här branschen.
Annars går vi alla in i väggen för it-teknikens skull.
På så sätt var det bättre med penna och papper; då var det förtjänsten av bilmekanikerns
kunnande som gjorde att bilen kunde lämmna verkstan.
Tråkigt för framtiden.
Men jag hoppas att det finns folk som kan hitta rätta vägen för framtidens bilfolk.”