MRFs vd Tommy Letzén bloggar om fri mobilitet i samband med höstens val.

Ny mandatperiod och en ny regering. I skrivande stund vet jag inte hur regeringen kommer att se ut eller vilka färger den kommer att ha, men det lär i alla fall bli en förändring.
De har lite att stå i nu, partiledarna och deras medarbetare. Att forma underlaget för hur landet ska styras de närmsta åren. Men nästa skede behöver funderas på redan nu och i detta ingår förstås bilismen och trafikpolitiken – ty utan bilen och lastbilen stannar som bekant Sverige.

Vi från motorbranschen hoppas på att våra frågor ska få ett uppsving med den nya riksdagen och regeringen. Kanske vi kan ta ett steg bort ifrån det ständiga utmålandet av bilen och lastbilen som onda och smutsiga (jadå, undantag har funnits!) och istället se dem som en avgörande del i mobiliteten framöver. Vi vet ju att fordonen och dess bränsle blir allt bättre och renare. Vi vet också att människor verkligen vill använda bil; nu måste vi få till en ordning där synen på bilen förändras och blir mer tillåtande. Lastbilen måste också få ett bättre erkännande; alla fraktslag behövs och lastbilen står oftast för de – helt nödvändiga – första och sista milen som en vara transporteras.
Men som sagt, vi vet att både den tillträdande riksdagen och regeringen har fullt upp, så vi tänkte vara behjälpliga med ett förslag på en ”att-göra-lista” för detta område.

Att-göra-lista

1. Ta genast bort den årliga, automatiska höjningen på bensin- och dieselskatten med konsumentprisindex + 2 procent. Denna innebär en automatisk årlig höjning med nästan 24 öre/l bensin och 21 öre/liter diesel. Staten drar in ca 2,4 miljarder kronor på detta och den avgående regeringen har sedan tillträdet 2014 höjt skatten på bensin med 109 öre (inkl moms) och på diesel med 110 öre (inkl moms). Bryts inte detta så har vi inom kort världens högsta drivmedelsskatter. Det slår hårt mot folks privatekonomi och ökar därför knappast deras möjligheter att byta till en nyare (och ofta dyrare) bil som har lägre utsläpp.

2. Åtta av tio resor sker med bil. Nio av tio resor sker på väg. Men inte ens hälften av infrastrukturpengarna går till vägar – trots att bilen betalar långt mer än sina egna kostnader. Detta får ni ändra på. Sverige är fullt av vägar som är i akut behov av underhåll och utbyggnad. Dels kan de vara farliga och dels genererar de långa köer, vilket både kostar pengar och är irriterande. Specifika investeringar vi kan peka som exempel på är en östlig förbindelse och fler filer på E6an, men det finns många fler.

3. Inom bil- och motorbranschen jobbas det stenhårt med att ta fram nya sorters teknik som medför lägre farliga utsläpp. Om man ser bakåt några år så är det en enastående utveckling. Och vi kommer nå längre än så. Men stor del hänger på drivmedlet. Därför måste framtagandet av alternativa drivmedel stimuleras ännu mer än idag. Och satsningarna måste vara långsiktiga och i samklang med vad som sker i andra länder så att både vi i branschen och konsumenterna vet vad som gäller och inte kastas fram och tillbaka mellan olika alternativ. En bil är en stor investering för en familj och vid inköp måste man veta att dess drivmedel kommer att finnas på marknaden inom översiktlig tid.

4. Bygg ut laddinfrastrukturen. El är ett alltmer intressant och rent drivmedel. På vägarna ser vi en ökande mängd rena elbilar och elhybrider. Men för att deras popularitet ska kunna växa måste de kunna laddas på fler ställen. Det kan verka självklart, men dock ej ännu åtgärdat.

5. Numera så beräknas fordonsskatten på nya bilar enligt ”bonus-malus”, där bensin- och dieselbilar får betala mer och köper man en el- eller gasbil får man en rabatt. Beräkningar visar dock att systemet är ordentligt överfinansierat, vilket betyder en vinst för den som sitter och räknar skatteintäkter. Det finns en del bra tänk i bonus-malus; morötter för att köpa en bil med lägre utsläpp är de facto bra. Men det slår ändå lite fel – till exempel så borde systemet ta hänsyn till HVO-drift och lätta transportbilar borde undantas. Så skruva lite på det.

6. På den tunga sidan finns också en del att göra, förutom sådant som handlar om skatter och vägar. Exempel är den olagliga lastbilstrafiken och cabotagetrafiken, men också kör- och vilotiderna. Detta är primärt polisiära frågor och måste prioriteras av flera skäl, såsom konkurrensneutralitet för svenska transporter och även för säkerheten på vägarna. Det går inte an att vi har lastbilar med blanka sommardäck på snötäckta vägar eller att svenska åkeriföretag konkurreras ut av andra som inte bryr sig om våra lagar och regler.

7. Till sist: Skippa miljözonerna – de behövs faktiskt inte! De genererar mer krångel än nytta. Stryk dem.


Tommy Letzén
vd MRF

MRF inför valet

En att-göra-lista till den nya regeringen

MRFs vd Tommy Letzén bloggar om fri mobilitet i samband med höstens val.

Läs mer

Bilen – en högt skattad frihetsmaskin

MRFs vd Tommy Letzén bloggar om fri mobilitet inför höstens val.

Läs mer

Från stad till land – bilen hör hemma överallt

MRFs vd Tommy Letzén bloggar om fri mobilitet inför höstens val.

Läs mer
Visa alla